Energi i fokus

I den Spirituella världen...
Energier finns lite varstans. Vi kan möta energier i fysisk form men också i andevärlden.
En del är bekväma med det medan andra finner närvaron lite skrämmande.
Ta gärna en titt på mina erfarenheter och äventyr kring det spirituella och andevärlden.
Välkomna!
Vi hade i alla fall tur med vädret ...

Då var den efterlängtade semesterdagen och mini resan till Sörmland här.

Semestern för mig drog igång för några dagar sen. Den första anhalten på vår resa var Malmköping. Där skulle vi bl.a. gå på marknad, se på gamla hus och bo på Plevnagården - Huset uppfördes 1886 som Sveriges första militärsjukhus men sedan 1980 drivs det som ett hotell. Vår resa skulle sedan fortsätta vidare till Katrineholm där vi skulle bo några nätter i Eriks föräldrahem. Därifrån skulle vi sedan besöka olika orter och städer i den Sörmländska landsbyggden.

Trippen bestod av mig, min granne/kollega och nära vän Erik samt min mellandotter Mimmi på 10 år. Vi skulle bila ner med Eriks herrgårdsvagn eftersom min lilla pärla inte skulle få plats med oss tre och packning.

Eftersom vi skulle upp i ottan och åka ca 70 mil fick jag börja med att ställa klockan…..på 0500. Vi kom iväg runt 07 och det fanns nästan inte nån annan bil i sikte. Det var skönt bilväder, humöret i topp och radion igång.

Norr om Söderhamn var det förarbyte och min tur att köra. Humör och väder var fortfarande på topp. Några mil efter bytet började glödspirals lampan lysa orange och blinka. (diselbil) Vi kontaktade en verkstad som kunde hjälpa oss att göra en felsökning. Dock lyckades man inte hitta felet men de släckte lampan och det verkade som att det till synes hade ordnat sig eftersom dom också provkört bilen nån halv mil utan att någon ny lampa tänts.

Hoppet och humöret var fortfarande på topp även om det hade fått sig en törn i samband med verkstadsbesöket. Efter ca 10-15 min körning såg vi att glödspirals lampan börjat blinka igen. Vi ringde runt olika bilverkstäder men alla hade fullt eller var stängda förmodligen pga semestertider.

Hoppet förvandlades snabbt till en ängslan och förtvivlan att inte kunna fortsätta vår långt tillbaka planerade och efterlängtade resa.

Efter mycket telefon ringande och funderande fick vi tillslut reda på att en verkstad norr om Uppsala eventuellt kunde ta in bilen för en felsökning. Men i det läget var allt väldigt osäkert fortfarande. Kunde vi ens fortsätta köra och i så fall hur långt?

Vi chansade och anlände till verkstaden omkring kl 16. Efter felsökningen konstaterades att det blivit fel på avgas-kylsystemet. Mekanikern berättade att de stängde kl 17 men att de kunde jobba över för att åtgärda felet på bilen då de hade alla delar hemma. Dock kunde det kunde ta upp till 5-6 timmar. Vi kände att vi var ute in the middle of nowhere och hade ingen aning om nått – förutom att antingen laga bilen eller köra med en trasig bil och kör man för länge med det felet kunde bilen paja helt.

Erik som äger bilen stod nu inför ett mycket svårt beslut då en reparation av den kalibern inte skulle vara någon billig sådan. Han beslutade sig i alla fall för att reparera bilen där och då eftersom den ändå måste repareras oavsett det sker här eller hemma. Hoppet som vi förlorat kom tillbaka och stämningen lättade igen. Allt kändes verkligen på topp!

Vi ville ju inte sitta där och vänta 5-6 timmar och tyvärr hade de hade ingen hyrbil och det fanns ingen hyrbilsfirma i närheten heller. Det enda sättet som vi kunde ta oss därifrån med var via buss alternativt taxi.

Efter att vi framfört beslutet att laga bilen och gått ut från verkstan i jakt på en buss ringer mekanikern till Erik och säger att han tyckte så synd om oss så han erbjöd sig att vi kunde få låna hans bil tills vi var på väg tillbaka till Umeå igen.

Var det verkligen sant? Vi gick tillbaka till verkstan och jo, det stämde verkligen. Han sa att vi gärna kunde få låna bilen men han varnade för att det inte var någon ny bil och han hade lite små egna lösningar på saker och ting i bilen……

Det lät lite skumt och när jag fick se bilen förstod jag vad han menade. Förarsätet som i normalfallet skulle vara mörkgrått/svart tyg hade fått fläcktyfus i vitt och det var mer grus/sand i bilen än i en sandlåda men den startade och gick som en klocka.

IMG_3073jpgpng

Vi kunde fortsätta vår resa som planerat, endast med några timmars försening.

Vi lånade den över natten och dagen efter skulle vi få hämta Eriks efterlängtade bil. Sååå skönt att få tillbaka en ren och hel bil tänkte vi alla tre.

Så vi fortsatte vår resa mot vårt första mål – Malmköping.


Malmköping

Vi anlände till Malmköping några timmar försenat än beräknat.

När vi installerat oss i våra rum åkte vi på lite sightseeing i köpingen. Det var snabbt avklarat då den inte är så stor. Väldigt pittoreskt med fina gamla hus. Vi besökte Malmköpings pizzeria Venezia och åt middag där innan det var dags för oss att åka tillbaka till hotellet och vila upp sig efter en händelserik dag.

Fredagen kom och till frukosten hade vi fått reda på att bilen i Uppsala var klar. Erik skjutsade mig och dottern till Parken Zoo i Eskilstuna. Han skulle sen vidare och hämta bilen.

Det var växlande väder med lite regn och en temp på mellan 17-20 grader – perfekt zoo väder då nästan alla djur var ute och visade sig.

När vi var klara tyckte vi att det hade tagit lång tid för Erik att komma tillbaka. Vi ringde och då visade det sig att han stod och väntade på bärgaren….

Han hade efter några mils körning fått en ny varningslampa, som tänts - oljetryckslampan. Han ringde verkstaden i Uppsala där bilen varit inlämnad men fick som svar att de hade inte varit i närheten av oljan så det är något nytt fel.

Bilen bärgades till närmaste Volkswagen-verkstad som var Strängnäs. Därifrån körde han sen för att hämta mig och Mimmi. Vi hade vid det laget tagit en taxi in till Eskilstuna centrum för att kika lite i affärerna.

Det stod sen klart att det inte fanns någon hyrbil då alla var slut/upptagna och att det var därför som han fått ringa sin pappa efter skjuts.

(det var som att ”någon” inte ville att vi skulle ta oss fram till ändstationen, kändes det som)

Hyrbil fick vi först på söndagen men vi klarade oss ändå tack vare Eriks familj.

Vi åkte tillbaka till Malmköping för att bo där en sista natt på Plevnagården för på lördagen skulle vi gå på marknaden som varje år anordnas till sista helgen i juli. Det är en välbesökt och mycket trevlig marknad. Vi hittade ett stånd med mycket kristaller och stenar där det blev en del inköp. 

HDAO1882JPG

DZMO3340JPGVCNI1907JPG

DVPJ5553JPGHGLG8683JPGVi fikade på Otilias fika i köpingen och det var mycket gott med mycket trevlig personal. Kan varmt rekommenderas.

Vistelsen på Plevnagården var mycket trevlig. Härlig frukosttbuffé och är man ute efter något i det äldre slaget med trevlig personal så kan jag absolut tipsa om att hyra rum där.

I korridoren precis utanför rummet stod ett gammalt piano. Både från korridoren och pianot fick jag en mycket stark känsla.

45384f1d-5a35-47f5-9106-69d21f10b612JPG
c0814d3d-2c24-4fee-b409-102c3342145aJPG

Borås

I Borås besökte vi bla Laxtons hemsökta museum. I museet fick man inte ta fotografier så därför har jag inget därifrån att visa i bild. På museet fick man gå i olika rum och se olika föremål från ställen där det funnits/finns aktivitet. Är man i närheten, intresserad och spirituell tycker jag helt klart att man ska besöka museet.

Vi besökte också Stengården. En butik med mycket Stort sortiment av smått och gått (och hade ingen hejdat mig hade jag stått där än). Där blev det en hel del inköp av ringar och kristaller/stenar.

GSNT6811JPG

BCQB4798JPG

GIUY3836JPG

HVKE3581JPG

Efter flera timmar där och dagen rann mot sitt slut var det dags att åka hemåt mot Katrineholm.

Katrineholm

I Katrineholm besökte vi Stora Sundby slott en dag med rundvandring i slottet. Det sas att det inte skulle finnas några ”spöken” där men jag kände in energier där från förr.

IMG_3171JPG

I Sörmland kan man i övrigt få se djur och natur som inte är så vanliga häruppe i Umeå, tex vildsvin och grävlingar i trädgården. Äppel-/plommon- och körsbärsträd är mycket vanligt samt ett mycket fint landskap fyllt av lövskog, majsodlingar, stora fält av korn och gräs etc

IMG_3166JPGIMG_3165JPGNågra dagar senare var vi redo att åka hem till Umeå igen. Eriks bil hade också hunnit bli klar. Vi kom hem utan problem och bilen håller än hälsar Erik.

Så vad har vi fått lära oss av denna resa?

Jo, att åka med bil överhuvudtaget med mig går sisådär. Erik har lärt sig att åka bärgare är som på TV. Dom är trevliga glada och har ett gott humör.

På återseende till nästa äventyr!

PS:
Till hösten ska jag gå kurs i Reiki healing så mer händelser är att vänta .... 
                                           DS.


Kvinnan bär mannen, men vem bär kvinnan? Ja, inte är det hennes skor i alla fall :-)

Då var det dags för en liten tur med pärlan igen. Jag och några (3 st) vänner hade bestämt oss för att åka till Ögeltjärnsberget som ligger i Övik.

Vi hade hört, förutom att det är ett populärt utflyktsmål bland både stora och små, äldre och yngre mänskliga varelser, att man man eventuellt kunde få uppleva olika naturväsen som huserar där. 

Sagt och gjort, nyfikna och spirituella som vi alla i gruppen är kändes det som att vi var tvungna att utforska detta berg vidare. Äventyret sattes till den 23-06-04. 

Efter en god natts sömn åkte vi iväg vid 09 på morgonen. Jag hade drömt under natten att det skulle börja snöa i skogen. Det skulle inte vara vinter utan mer att det skulle falla flingor och vara lite halt. Jag berättade för min goda vän som jag hämtade på morgonen vid avfärd vad jag drömt. Hon skrattade lite lätt åt mig och sa: 

-Nä hä du Anna , det kommer då inte börja snöa idag, det är så fint väder så det behöver du inte vara orolig för. 

Jag hoppades innerligt att hon hade rätt för jag hade verkligen inte packat med någonting i vinterväg. Jag brukar vara den som packar med mig allt och brukar tänka att det är säkert nån som har glömt nått. Denna gång tänkte jag att njä, jag ska nog inte ta med mig för mycket för vi ska ju också bära allt sen….  så jag tog med mig en kofta, lite proviant och stoppade ner det i en pytte liten ryggsäck (mindre än en skolväska) och var ändå mäkta nöjd över att jag inte hade med mig för mycket eller för lite saker utan alldeles helt lagom med grejer. Till skor hade jag mina allvädersskor som jag använt några få gånger under de 15 - 20 år som jag har ägt dom. Tänkte att dessa borde vara perfekta under vandringen.

När jag sen hämtade min vän och såg vad hon hade med sig blev jag paff. Det var helt klart, hon skulle på Hajk och vara borta i flera dagar. Med sig hade hon en stor ryggsäck, riktiga vandringskängor, keps, plåster, förband, termosar, proviant, toapapper…. ja you name it. Under tiden som vi sa hej då till hennes familj funderade jag på om hennes väska/ryggsäck ens skulle få plats i skuffen på min lilla pärla. Det såg ut som att hon skulle till vildmarken och vara borta i flera dagar. Men min pärla slukade hennes väska i skuffen och inget annat rymdes så det kanske var tur att jag inte hade med mig så mycket.

Min vän frågade vid starten om jag ville att hon skulle köra. Jag hade ju inte fått i mig någon frukost utan hade tänkt äta den i bilen och just då tänkte jag att ååå vad snäll hon är som frågar. Hon fick mer än gärna köra och efter några motorvarvningar klarade hon växlingen som en dans (hon har kört mycket automat).

Vi mötte upp de andra 2 som vi skulle dela detta äventyr med på parkeringen i Övik där vandringen skulle ta sin början.

Vi gjorde oss start klara och så började vår vandring upp mot bergets topp. Efter några minuter kände jag mig som Bambi på hal is. Det var som att jag halkade fram på stigen. Underlaget var av mycket barr blandat med naturmaterial som träflisor. Det hade inte regnat så det kunde inte vara det. Tror mer att det var mina gamla skor där gummisulan hade stelnat en aning och gjort sitt.

IMG_2899JPG

Efter en stund kom vi fram till ett vägskäl där man kunde välja att gå till Ögeltjärn eller vika av mot Ögeltjärnsberget. Vi kände att vi går först till Ögeltjärn så kan vi gå tillbaka och gå upp till berget sen.

Väl framme vid tjärnen stannade vi till och beskådade det lugna vattnet. Det var helt sagolikt! Vattnet var helt lugnt och det var så skönt att bara få stå och begrunda konstverket tillsammans med vindens brus i träden.

IMG_2931JPG

Vi upptäckte att man inte alls behövde gå tillbaka för att ta sig vidare till Ögeltjärnsberget . Det fanns en stig därifrån som kunde ta oss upp till toppen. En bit in på stigen såg vi att den gick upp för berget i en brant, mer lodrät än vågrät, backe. Vi stod som häpna i nedre delen av bergets fot och var helt hänförda över det som skådades framför oss. 

IMG_2900JPG

Det var som att vi skulle in i en helt annan värld. Vi alla kände att det fanns en stark närvaro, en kraft och energi som var helt magisk! Vi tog in den och lät den omfamna oss innan vi gick vidare med siktet uppåt. Det var som om skogen välkomnade oss i dess armar.


IMG_2934JPGVi gick, vi stannade och vi klättrade uppför. Det var ljuvligt, ibland kom det en vindpust och ibland tycktes vi höra lite andra ljud som som vi inte riktigt kan placera.

IMG_2935JPG

IMG_2944JPGDet kändes som att vi var helt ensamma med skogen som vän där vi gick. IMG_2945JPGVi hann fota lite underliga träd efter vägen IMG_2938JPG....och tillslut var vi äntligen uppe på toppen. IMG_2946JPG

IMG_2947JPG

Det var helt magiskt, vilken utsikt!!

IMG_2904JPGVi satte oss för att äta av vår massäck. Det fanns en eldstad, dock fanns det ingen ved i direkt anslutning till eldstaden utan den får man bära med sig ända nerifrån.

IMG_2951JPGDet tog oss ca 1.5 h att gå uppför men då hade vi ingen som helst brådska och vi stannade jätte många gånger efter vägen bara för att insupa skogsluften.

Vi satt på toppen länge och väl. När vi sen beslutade oss för att bege oss ner från berget och hem fick vi på hälsning av en gigantisk stor fjäril - Makaonfjäril. IMG_2952JPGDen satte sig alldeles bakom oss, flög iväg och kom tillbaka flera gånger. IMG_2953JPGVi såg ytterligare en fjäril - sorgmantel, också den stor men dock inte alls lika stor som Makaonfjärilen.

Efter att vi ätit upp vår massäck och besökt det faktiskt rätt fina dasset var det bara utför berget nu och som sig bör gick vägen nedför betydligt fortare än uppför. IMG_2915JPGIMG_2940JPGVi valde också att inte ta samma väg tillbaka förbi Ögeltjärn utan vi tog den andra vägen. Den var betydligt lättare att ta sig fram på än den första. På vissa delar av stigen kan man gå på språngbrädor som finns tillgängliga. Jag gick ju naturligtvis på en och i en liten liten nedförsbacke gled jag på mina skor precis som att det var is under.

Tanken flög i mig att det kanske det var det som drömmen om snön menade - ta ett par andra skor Anna!

På vägen ner tappade jag delar av sulan på båda skorna. Dom har verkligen gjort sitt nu. Till nästa vandring blir det ett par nya skor!

Hemresan gick smidigt och jag förstod ju varför min vän var så snabb och fråga om hon skulle köra ner till Övik. Då skulle hon ju kunna vila efter en hel dags vandring och klättrande på hemvägen. :-) 

Så, vad har jag lärt mig av detta:

-Förberedelser är bra

-Adekvat utrustning ännu bättre och att vara lite listigare än mina medresenärer sätter pricken över i:et 

På återseende...

En (d)jävulsk resa..

Jag och min nära vän och kollega bokade för några månader sedan en natt på Sveriges mest hemsökta hus som ligger i Borgvattnet i Jämtland. 

Den 7e maj var det äntligen dags för avfärd. Vi skulle åka Strax över 30 mil, ett stenkast i Norrlandsmått :-)  

På förhand hade vi bestämt att vi skulle ta min lilla pärla till bil att färdas i. Vi startade hemifrån runt 11:30 och skulle möta upp de andra 3 besökarna vid 17 tiden då vi också skulle få tillgång till vandrarhemmet där vi skulle bo. Några dagar innan hade jag känt att vi skulle få någon typ av problem med bilen men vi skulle ändå ta oss fram. I höjd med Ö-vik avslöjade jag för min vän vad jag känt men eftersom allt gick som smort tänkte vi inte mer på det. Min lilla pärla susade fram med oss i säkert förvar tills vi var strax innan Junsele. Då började tecknen komma om något illavarslande .... Min vän hade kört och jag skulle ta över körningen. Efter bara några minuters körning uppstår en plym av fjädrar som ett moln bakom bilen.... och vi kunde se i backspegeln en liten tennisboll rulla fram bakom bilen. Snabbt konstaterade vi att vi hade kört över en fågel. :-( Både jag och min vän satt som förstenade av chock i våra säten men väcktes bryskt av att se en räv springa över vägen mitt framför oss i samma veva. Tack och lov blev det dock ingen halsduk av denne räv utan den fick leva vidare ytterligare en dag :-) Vi kände att vi var tvungna att se hur det hade gått för fågeln. Vi vände om och såg att den passerat över till den andra sidan. Det var givet att den inte kunde ligga kvar på vägen så vi ordnade en kista (delvis av trä och annat naturmaterial), hade en tyst minut och begravde den vid vägkanten. Några nyfikna passerande bilar stannade till men det var endast vi själva som deltog i avskedet. 

thumbnail_IMG_2822jpegNär cermonin var över och vi skulle fortsätta vår färd de milen vi hade kvar började varningslamporna i bilen att lysa - däcktrycket var för lågt! Vi körde ändå vidare efter att ha snabbkollat att det fanns tillräckligt med luft i däcken och stannade vid första mack som fanns efter vägen i Junsele. Döm dock av vår förvåning när det direkt efter våran bil svänger in och parkerar en bil bredvid vår bil märkt Svenska kyrkan. 

thumbnail_IMG_2752jpeg

Ut kliver en präst i full mundering och våra tankar går direkt till våra synder efter vägen. Tack och lov kunde ingen punktering konstateras på macken och efter däcktryckskollen fortsatte vi vår färd mot Borgvattnet med ca 8 mil kvar.

Vägen blev märkbart sämre ju närmare målet vi kom. Mörbultade och med chocken kvar anlände vi tillslut Borgvattnet kl 17:15.

thumbnail_IMG_2757jpeg

De andra hade anlänt en stund innan oss. 

Vi började med att gå husesyn. Direkt när jag gick in i huset kände jag att det var något …. Fick en tung känsla i huvudet direkt innanför dörren och när jag gick upp för trappan var det som att någon höll fast mig i underbenen. Benen blev tunga som bly men jag fortsatte ändå uppåt till övervåningen där vårt sovrum låg. Vi hade bestämt oss för att alla skulle sova i samma rum. 

Efter husesynen ställde vi ut utrustningen som vi hade hyrt, lite var stans i huset. Det tog inte många minuter innan apparaterna började blinka och tjuta. Vi fick mycket utslag i trappen och under kvällen hörde vi som knackningar från övervåningen. Ett av instrumenten används för att få igenom ljud och vi upplevde att vi fick svar både från en man och en pojke. När vi tog fram tarot-korten som vi hade med oss gav dom flesta mätarna i köket utslag. Under natten när några skulle gå och kissa på nedervåningen kände de sig förföljda av någon med små snabba steg i trappen …. Annars var det rätt lugnt.

Dagen efter packade vi ihop och vi insåg att vi alla hade överlevt natten med endast några timmars sömn.

Resan hem gick fint och allt kändes bra fram tills att räkenskaperna skulle genomföras för bensinen. Summan landade på 666kr och allt kändes med ens som en falsk trygghet.

Till dags datum har inget vidskepligt eller dyl hänt men siffrorna har etsat sig fast bakom ögonlocken.

På återseende  

Kram 

Vem är bakom Fornimmelse.se 

Anna 
  • Under pågående medium utbildning
  • Diplomerad taroläggare  

Har gått Tarotkurs december 2022 som hölls av Mediumet Malin Stenrana. Går nu en mediumutbildning som hålls av Andreas Hamrén Österlund från Tvillinsjälar så att jag kan utveckla min redan spirituella och mediala förmåga.

 

Hoppas vi ses!